TOPP 100 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINE
förhållanden jag haft =)
Jag fick en fråga om mina förhållanden jag haft, och hur jag kan ”våga tro” på kärleken även fast alla mina förhållanden tagit slut, så jag tänkte faktiskt prata lite om det eftersom det är alla hjärtans dag idag! =)
Jag har haft tre ”små” förhållanden sen jag var typ 13, såna som bara varat i någon månad, men sen har jag även haft 4 seriösa förhållanden varav 3 av dom varade i över ett år och ett i ett halvår, det betyder att jag haft förhållanden sammanlagt i runt 4 år.
Jag har alltid känt att jag är en förhållandetjej, just för att jag älskar att skämma bort människor med min kärlek, jag har så mycket kärlek inuti mig att jag ibland bubblar över!! Det är inte det att jag behöver ”leka av mig” för trooo mig det har jag gjort, flera gånger om haha herregud!! 
Men nu känner jag för första gången i hela mitt liv att jag trivs så bra själv. Jag är själv men känner mig inte ensam, jag har mina vänner, både killkompisar och tjejkompisar, och jag vill inte ha någon pojkvän, inte på väldigt länge. Våren är påväg (hoppas jag) sen kommer sommaren, jag vill resa, festa, leva livet och bara njuta, jag vill inte vara begränsad av en annan människa. Visst, man ska aldrig säga aldrig för jag möter kanske min drömprins och Mr.Right kanske knackar på min dörr redan imorgon, fast fuck heller, är han min drömprins så ska han komma galopperande på en vit häst och sjunga utanför mitt fönster hehe, skämt o sido..
Mitt första förhållande var när jag var 14, det var min första kärlek och det höll över ett år. Han var två år äldre än jag och vi hade det väldigt bra ihop, vi bråkade en del på slutet men vi båda var ju så pass unga. Jag älskar honom fortfarande som person och vill aldrig tappa kontakten med honom, för han är en sådan speciell person i ett kapitel av mitt liv. Det är ALLTID något speciellt med den första!
Min andra seriösa pojkvän var när jag var 17 år gammal och även de höll över ett år, det fick ett dramatiskt slut men jag erkänner att det var jag som inte var redo, för vi hade det verkligen seriöst. Vi kollade på lägenhet, han hade bil, vi pratade om att förlova oss efter jag hade fyllt 18. Han var väldigt väldigt svartsjuk av sig och kontrollerande så det fick som sagt ett dramatiskt slut.
Min tredje seriösa pojkvän var Sebastian, honom minns ni säkerligen.. Vi hade det kanon ihop men våra känslor försvann i slutet, vi växte ifrån varandra helt enkelt och så blir det ibland. Vi ville helt olika saker och vi fick gå skilda vägar.
Min senaste pojkvän, Emil, vi hade det väldigt bra tillsammans innan vi blev ett par, framförallt hade vi så jäkla kul ihop, sen ändrades typ allting när vi blev tillsammans på riktigt och glädjen ersattes med tårar och tjaffs. Det fick mig att inse att jag behöver vara själv, jag behöver egentid och få göra precis vad jag vill. Vi var rätt så lika på en del plan, men resonerade så olika vilket gjorde att vi bara tryckte ner varandra i skiten.
Jag har inte slutat tro på kärleken, de är ju klart att den finns!! Man måste kyssa många grodor innan man finner sin prins och jag är bara 20 år gammal, varför ska jag stressa? Jag tror jag är beredd på att leka lite med grodor innan jag hittar min prins, både paddor och grodor, och jag har ingen somhelst brådska. Det ska kännas bra, för när man minst anar det så dyker han upp där runt hörnet! Man ska aldrig ge upp hoppet, livet leker och vi alla förtjänar det bästa.
shit vad konstigt det kändes att lägga upp alla på samma bild? jaja =) alla är fina killar innerst inne och jag önskar de alla en massa lycka!
