är allting föräldrarnas fel? | Miixx- hon utan fingrar men med massa glädje

Miixx- hon utan fingrar men med massa glädje

Annons

är allting föräldrarnas fel?

Jag har tänkt på en sak.. Om ett barn/ungdom begår ett brott, tex snor saker, hotar andra, sitter och skriver hemska saker anonymt till andra på nätet och liknande. Är det föräldrarnas fel då? Kan man som förälder hindra sitt barn i uppväxten att bli “ond”? Har barnets uppväxt och föräldrarnas fostran all den makten? Vad säger ni?

Jag tror både och.. Jag har alltid fått lära mig att acceptera andra människor, jag har vuxit upp med att man aldrig ska hota, mobba eller kränka andra. Jag har aldrig nånsin skrivit något hot till någon på internet eller suttit och vräkt ur mig saker anonymt till någon. Men hade jag aldrig fått lära mig hur det känns att själv krossas, och hur det känns att själv råka ut för hemska saker så hade jag kanske inte fungerat som jag gör.
Jag har alltid fått lära mig att inte stjäla, men ändå åkte jag själv fast för snatteri när jag var 14, och det hade ingenting med mina föräldrar att göra. Det hade att göra med mitt mående och att jag umgicks med personer som också gjorde sånt. Men om jag inte hade haft en jobbig uppväxt då kanske jag inte hade snattat den gången? Kanske hade mina föräldrar nån slags påverkan ändå? Måste man ha en perfekt uppväxt för att ligga på de säkra korten att aldrig göra fel på riktigt?
Jag vet en tjej som för ett tag sen bara stal hur mycket som helst, och någon försvarade denna personen genom att säga att hon hade dålig ekonomi och att hennes pappa aldrig brytt sig om henne. Men kan man skylla på det? Really? För jag vet ännu fler som har både dålig ekonomi och en kass uppväxt men de stjäl inte bara för det, de kämpar för maten på bordet och för att komma i balans i livet. Vad är det som avgör vilka val man tar, hur ens hjärna fungerar och varför vissa väljer den brottsliga vägen?

Frågan är svår, men svaret är svårare.. Är det föräldrarnas fel?
Facebook

This ain't a blog for the broken-hearted.

Checkmate. ✔ | via Tumblr

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Minna

    Man påverkas definitivt för hur man agerar i framtiden hemifrån. Varje förälder har ett ansvar att göra sitt bästa för att forma sitt barn till en god människa MEN ingen förälder kan ju hjälpa om barnet hamnar i fel umgänge. Men även där finns det ju anledningar till VARFÖR man hamnar i fel umgänge, kanske för dåliga hemmasituationer. Vilket mamman/pappan kan göra något åt för det är deras ansvar. Inget barn väljer att se och vara med om våld eller alkoholism. Men som du nämner i en del av texten, man kan aldrig “skylla” på att man haft det dåligt med mat hemma även om det är en ANLEDNING till varför man tex valde att stjäla. Under en tid i mitt liv var min mamma tillsammans med en våldsam man och ett par gånger har jag tänkt “jag vill bara slå den och den människan på truten” och känt att vissa situationer skulle lösas lättast av våld. Jag är säker på att en av anledningarna till att jag kände så var för den mannen min mamma var tillsammans med men jag hade ändå inte kunnat skylla på det för ALLA, varje person och individ, har ett eget val. Jag valde att inte slåss. Som nån sa; det spelar ingen roll varifrån man kommer eller vad man varit med om, det finns ingen anledning att inte vara medmänsklig, god och snäll mot andra. Och det är sant! Alla har ett val. Man väljer själv hur man vill agera och vara som person. “Det är en anledning men inte en ursäkt” sa min mamma till mig i ett samtal vi hade för ett tag sen. Till exempel: att någon stjäl mat för de varit fattiga är en ANLEDNING men inte en ursäkt! Det är ju inte ok att stjäla men man förstår på ett annat sätt om personen har dålig ekonomi än om personen haft bra med pengar. Otroligt intressant läsning och roligt ämne du tar upp,därför kände jag att jag var tvungen att lämna min åsikt 🙂

  2. RMCK - en skönhetsblogg

    Jag tror att det är så här; man väljer själv att göra vissa saker, medan föräldrar lär en vad som är rätt och fel och så. Du visste ju säkert att snatteri var fel och dåligt (för att dina föräldrar lärt dig det), men ändå valde _du_ att göra det. Och det behöver ju inte ha med att göra att föräldrarna inte sagt “det är fel att slåss”, utan det kan handla om att det kanske är våld hemma eller så, då blir det kanske mer accepterat. Så tror jag i alla fall!

  3. Sara

    Oj, det där är så jäkla svårt. Det är ju socialpsykologi, jätteintressant men inte lätt. Det finns ju så sjukt många faktorer som spelar in. Men jag tror såhär, det är en salig blandning av arv och miljö. Man föds ju med vissa egenskaper (från föräldrar men också andra släktningar) t.ex envishet om man nu är det. Men har man föräldrar som under hela uppväxten förbjuder en att göra sådant man vill (gällande särskilda saker) kommer det nu vuxna barnet som hade fått envishet från sin morfar säger vi, att inte vara lika envis. Envishet gällande spcifika saker = dåliga konsekvenser. Det blir ju som en betingning (vet inte om du läst så mycket om det, men du har väl läst en del psykolgi under utbildningen?). Men som du säger, folk kan ha haft det för djävligt hemma men ändå blivit världens mest godhjärtade människor. Man får inte heller glömma att varje person är unik och varje människa har någonstans en egen fri vilja. Man behöver inte alls bli lik sina föräldrar, eller så blir man det. Sedan beror mycket på umgänge osv. Allting hänger liksom ihop, på gott och ont. Lite lång kommentar kanske men tyckte det här var så intressant! (:

Annons
stats