om jag bara blir smal så blir jag lycklig | Miixx- hon utan fingrar men med massa glädje

Miixx- hon utan fingrar men med massa glädje

Annons

om jag bara blir smal så blir jag lycklig

Okej hörreni, darlings.. Detta kanske blir ett långt inlägg, men jag måste få ur mig dethär. Det handlar om all vikthets som just nu syns dagligen på sociala medier överallt. Detta inlägget handlar inte om bantning eller om att träna, utan det handlar om vikten och hur “viktig” den blivit, och vad jag beslutat mig för att göra. Det känns som att jag blottar mig helt och hållet nu, men jag VET att så många känner igen sig i detta.

För ett par månader sedan så började jag med att väga mig varje vecka för att få kontroll över att gå ner i vikt. Tro det eller ej, men jag var väldigt mullig och hade gått upp MÅNGA kilo på kort tid. Detta var inget som andra påpekade, utan det var jag själv som valde att ta tag i det och bli hälsosam. Jag började träna, röra på mig och även äta nyttigt. Hade det hållt sig till den nivån så hade det varit toppen, men nu gjorde det inte det.. Jag började väga mig 2 gånger i veckan. 3 gånger i veckan. Ibland varje dag, ibland två gånger per dag. Visade vågen att jag hade gått upp 200 gram så blev jag knäckt, men visade den 200 gram mindre så blev jag lycklig och det blev en “bra” dag. Detta fortsatte mellan oktober fram till förra veckan, då fick jag nog. Jag har liksom mått lite sådär.. halvkasst psykiskt, senaste tiden och jag kan nu koppla ihop det med vikthetsen. Jag har följt runt hundra olika “inspirationer” på instagram som dagligen matar flödet med bilder på smala kroppar, hårt tränade kroppar med magrutor, och jag har intalat mig själv att “jävlar vad jag blir motiverad av detta!” men det är bullshit, jag har inte mått bra av att se sådana bilder. Det har endast orsakat ÅNGEST och hat mot mig själv och min kropp. Dessa fantastiska perfekta kropparna har inte fått mig till att bli motiverad till en hälsosam livsstil, det har bara orsakat osäkerhet hos mig själv och hur jag ser på min kropp. Men det insåg jag inte då.

Jag har aldrig hatat min kropp så mycket som jag gjort senaste två månaderna. Jag har hatat min kropp mer NU sen jag börjat träna och äta nyttigt, än vad jag gjorde förut då jag åt skit varje dag och vägde 10 kilo mer. Jag jämförde mig dagligen med alla tjejerna på bilderna, på alla fitnessbilderna och inspirationsbilderna, samtidigt som jag vägde mig. Jag kunde vara jätteglad en dag, men så vägde jag mig och då vart hela den dagen förstörd. Bilderna på instagram och på folks bloggar har inte fått mig att bli glad och tänka att “wow såhär ska jag se ut!” och så har min glädje och motivation vuxit. Det enda som har vuxit är klumpen i min mage, och att gång på gång se mig själv i spegeln och känna mig misslyckad, fet, ful och otillräcklig. Jag har tidigare hatat min kropp då jag hade ätstörningar för 5-6 år sedan, men aldrig hatat den på samma sätt som jag gjort nu senaste tiden. Och det är all vikthets fel. Väger man inte under 50 kilo så är man tjock i dagens samhälle, så känns det. Sen att alla har olika kroppsbyggnader, är olika långa och ser ut på olika sätt det är liksom skitsamma. Den som går ner mest i vikt det är den som vinner, så är det. Men vinner vad? Förlorat fet och för att få en skev kroppssyn?

För ett par dagar sedan så kände jag att “min kropp ser faktiskt okej ut, jag börjar trivas mer i den, vad kul!”. Och så undrade jag hur jag helt plötsligt kunde känna så? Jag åt ju pizza och choklad i helgen, hur kan jag då tycka att min kropp ser OKEJ ut? Men sedan kom jag på svaret, jag har inte vägt mig på snart 2 veckor. Jag vet ungefär vad jag vägde då, men jag vet inte vad jag väger nu. Vikten är inte viktig. Det är inte hälsosamt att ha ett sådant förhållande till en våg. Och påtal om förhållande, jag har känt mig så ful för min pojkvän senaste månaderna, det har liksom inte spelat någon roll om han sagt att jag har den snyggaste och sexigaste kroppen han sett, jag har vägrat ta in det. “Hur kan du tycka det? Har du sett dessa kropparna?” och så har jag visat honom hur de “perfekta kropparna enligt mig” sett ut. 

Så nu under de senaste dagarna så har jag slutat att följa vissa konton på instagram, sådana konton som brukade ge mig dåligt självförtroende, sådana konton som lärde mig att hata mig själv och se ner på mig och min kropp för att jag inte såg ut som dem. Jag tänker inte väga mig, jag tänker inte fokusera på en hälsosam livsstil enligt en jävla fucking våg. För vad är hälsosamt? Jag trodde att hälsosamt var vägen till drömkroppen, men nånstans påvägen till den kroppen så tappade jag bort mig själv och glömde bort att jag måste må bra på insidan också. Utsidan blev viktigare än insidan. Från och med nu så är det slut på att jämföra mig själv med andra, jag tänker inte låta mitt liv gå ut på att jämföra mig med andra tjejer, eftersom alla ser olika ut och alla är sjukt snygga på sitt sätt. Vare sig man väger 50 eller 60 kilo. När man trivs med sig själv och känner sig lycklig, det är då man uppnått en hälsosam livsstil, och jag kommer inte sluta äta nyttigt eller sluta att träna, jag kommer fortsätta precis som vanligt eftersom jag vill tighta till min kropp. Jag kommer att fortsätta blogga om min träning, ta kort och även lgga ut bilder på mat. Men över min döda kropp att jag ska bli ett offer till vågen och till folk på instagram som får mig att vilja gråta. Och under bara dessa få senaste dagarna så kan jag se folks kroppar och tänka “fan vad snygg!” men UTAN dendär ångesten över att jag inte ser ut som alla dem. Missförstå mig inte, för jag mår inte dåligt av att se tjejers kroppar som är smala eller tränade, för det är ju snyggt och jag har absolut inget emot tjejer son lägger ut bilder på sina kroppar, DÄREMOT ska man inse att man är lika fin själv på sitt eget sätt. Alla ska kunna lägga ut sådana bilder utan att känna att det finns en “lag” på hur man måste se ut för att bli godkänd. Däremot går det för långt när jag följt hundra stycken på tex instagram som endast lagt upp bilder på sina kroppar i bikini, eller som endast har kontot där de lägger in bilder på alla tjejer de anser vara perfekta. Det är kul att se hur vissa gått från överviktiga och nu blivit smala, pigga och glada, men det ska man inte må dåligt över så att man själv känner sig dålig när man sitter där med en chokladkaka i handen. Jag vill ha en kropp jag trivs i, men om jag inte trivs med min insida, hur ska jag då nånsin kunna acceptera min utsida? Även om jag hade fått dendär slanka magen på kort tid, då hade jag inte märkt det för jag hade varit så fixerad. Då hade jag istället hittat fler “fel och brister” som jag kanske inte ens tänkt på tidigare, kanske mina armar? Ben? Istället väljer jag att faktiskt se förändringen av min kropp, och låta det gå sakta men säkert, på ett bra och hälsosamt vis. Inte på ett sätt som handlar om vikthysteri.

Jag kommer att fortsätta följa sådana konton som ger mig nånting, sådana jag inspireras av utan att trycka ner mig själv. Jag accepterar mig själv, och sålänge jag tränar och äter nyttigt så blir min kropp snyggare och snyggare men jag känner inte samma sorts press. Jag trodde helt ärligt inte för ett halvår sedan att jag nånsin skulle säga dessa orden, men nu avslutar jag detta blogginlägget med det “hellre att vägen till en smalare och fastare kropp tar tid och att man mår bra under tiden, än att man hetsbantar och skiter i sitt psykiska mående”. Då ville jag bara bli av med kilo efter kilo snabbare än blixten, men idag vill jag hellre gå igenom en långsammare process där jag samtidigt mår bra och känner mig stark inuti, för även om jag hade fått dendär “drömkroppen” så pass snabbt som jag hoppades på, så hade jag aldrig insett det. Man måste förstå att det fysiska hänger ihop med det psykiska, och det är hjärnan som bestämmer vad ögonen ska se i spegeln. Jag lever för att må bra. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli lycklig av att bli smal och att det skulle lösa mina psykiska besvär. Men nu vet jag att det inte är så. Jag mår bra av att träna och äta nyttigt, men inte av att vara en del av vikthysterin. 

Nu vill jag att ni med ska lyssna på er själva, och framförallt.. göra som jag: sluta jämföra er med andra. Det leder aldrig till något bra. Det ska vara roligt att träna, äta rätt och ha en sund livsstil. Men när det ger dig ångest och en skamlig och skev bild av din egen kropp då har det gått för långt, då är det dax att göra nåt. Tänk om, och tänk rätt.

Be healthy

Vill du veta en sak? Du är lika perfekt och bra även om du inte ser ut såhär:

Summer

(och även om du ser ut så, så är du lika fin och perfekt som alla andra)

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Malin

    Oj vad jag kände igen mig! Du fick mig att vakna! Ska genast sluta följa vissa konton på exempelvis instagram, och hoppas att måendet blir bättre! Du är toppen!!

  2. emma

    Så jävla bra skrivit. Jag känner igen mig i det du skriver. Att man har börjat jämföra sig så jävla mycket. Och alla instagram konton som finns överallt. Tack för ett inlägg som verkligen berörde!

  3. emilia

    superbra inlägg, gav mig en takeställare då jag följer en del “inspirations konton”.
    Tack Malin för en grym blogg! Massa kramar 😀

  4. Sara

    Så ruggigt bra skrivet Malin! Jag känner verkligen igen mig! Det är farligt när man börjar se resultat på vågen eftersom det ofta går fort i början för att sedan ebba ut. Jag har aldrig varit överviktig, alltid fått höra att jag är smal (men absolut inte spinkig), men jag har också velat “tighta till” min kropp. Jag fick ett ryck för 2,5 månad sen (totalt out of the blue) och helt plötsligt blev det så att jag ändrade livsstil. Har alltid tänkt på vad jag äter och motionerat men inte på det här sättet…aah förlåt för mycket babbel. Jaja, you get the point. Vad jag vill komma till är att så fort jag tappade några kilo rätt snabbt blev mer nästan för sugen på att gå ner mer. Tänkte att “nä men detta var ju inte så svårt, kan lätt gå ner 3 kg till” och det blev farligt att tänka så. Helt plötsligt var bara vågen viktig i typ en månad. Nu är det tack och lov över. Ingen mer ångest, men jag kommer ändå på mig själv ibland. Har insett att jag måste äta mer, orkar ju inte annars och dessutom får jag inga muskler heller utan tillräckligt med kalorier. Jag följer inte många konton som du beskriver, mer tips på övningar (och med positiv motivation) samt nyttiga recept. Jag försöker att inte väga mig lika ofta utan försöker kolla mer på min kropp och se att jag faktiskt blivit snyggare och mer vältränad. Förlåt för en överlång kommentar >.< Men ditt inlägg är jätteviktigt. Du är verkligen inte ensam. 

  5. Lina

    Det är så konstigt det där.. Ibland kan jag vara hur nöjd som helst över min kropp. Att jag ser att träningen faktiskt gör skillnad på min kropp till det bättre och verkligen uppskatta det och känna mig stolt och nöjd över mig själv.. Men den sköna känslan kan snabbt försvinna om jag t.ex ser en bild på en tjej med en, enligt mig, finare kropp. Då är det som att jag glömmer bort MINA framsteg och endast ser fel på min kropp. Förstår precis vad du menar. Felet blir när man börjar jämföra sig själv med inte bara en “perfekt” kropp utan flera. Men det man glömmer bort är att det finns ingen perfekt kropp. Jag själv kan uppskatta kroppar i alla olika former. Så varför inte uppskatta sin egen?

Annons
stats